Huset som inte finns

Artikel i Bohusläningen 20 december 1975
Detta är historien om huset i Uddevalla som inte längre finns. Det har dock en gång i tiden funnits och varit till stor glädje och tröst för många invånare på orten som före pubarnas, barernas och kalorijägarnas tid lösgjorde sig och tyckte det var härligt att sitta en eller ett par timmar mumsande på hembakta kringlor eller någon riktigt maffiga bakelse.Historien om byggnadsnämnden, Föreningen Hultmans Vhenner och ett försvunnet uddevallahus.
Nu har i alla fall kommunens byggnadsnämnd högtidligen sammanträtt och behandlat framtidsutsikterna för huset som inte finns - ett hus som denna kommuns instans uppenbart beslutat att riva för ett par år sedan. Adressen var då Kilbäcksgatan 7 i kvarteret Gyldenlöwe. Byggnaden var alltså granne med Epa-varuhuset och stod just där som infarten idag är till varuhusets parkeringsplats. Men vi skall kanske ta historien från början.Den 2 december fanns det bland många brev och paket som inkom till Uddevalla kommun också ett litet oskyldigt vitt kuvert i vilket en förening med namn "Hultmans Vhenner" förde fram sin stämma. Brevet var skrivet den 20 november sedan föreningen hållit årsmöte och fattat en del beslut. Det var undertecknat "på årsmötets uppdrag" av sekreteraren Rolf Bock.I brevet som var adresserat till kommunstyrelsen i Uddevalla framhöll föreningen att den blivit medveten om det sorgliga att den gamla byggnad som en gång i tiden rymde Hultmans konditori (alltså fastigheten Kilbäcksgatan 7) riskerade att rivas som en följd av den genom-gripande centrumsanering som planeras i Uddevalla. Föreningen ville med skärpa protestera mot dessa planer."Föreningen är förvånad över att den rivningshysteri, som i decennier präglat storstadsplaneringen, nu även spridit sig till förnuftets Uddevalla. Omnämnd byggnad har stolta traditioner. Att rasera byggnaden är att rasera ett väsentligt inslag av Uddevallas kulturhistoriska miljö. Ett raserande kommer vidare att sätta outplånliga spår i sanna uddevallabors själar och hjärtan. Föreningen får därför hemställa att byggnaden måtte bevaras för eftervärlden."HandläggningJa så hette det i brevet som efter diariebokföring vid kommunens kansli gick vidare till stadsarkitektkontoret för handläggning. Där tog självaste stadsarkitekten Bengt Kocken hand om det och skrev en promemoria på kommunens med stadsvapen försedda brevpapper.Han adresserade det till byggnadsnämnden och vid senaste sammanträdet togs ärendet upp i vanlig ordning. Någon möjlighet att rädda huset Kilbäcksgatan 7 ansåg inte stadsarkitekten att det fanns men han var ändå upprymd över att uddevallaborna nu äntligen började engagera sig i centrumplaneringen och reagerade på olika sätt.I sitt yttrande säger han bl a:Tveksamt "Byggnaden ingår i den del av centrumområdet som är föremål för totalsanering för nybyggnad av butiks- och kontorsändamål. Byggnaden saknar praktiskt taget alla förutsättningar för att kunna infogas i en nybebyggelse och dess kulturhistoriska värde är, lindrigt sagt, tveksamt. Byggnaden är ej redovisad i bevarandeplanen och därför dömd till upphuggning".Därmed skulle alltså ärendet vara utagerat.
Bohusläningen tyckte dock att det var nästan rörande att denna förhållandevis okända förening så djupt engagerade sig i det moderna Uddevalla och beslöt att forska lite i fallet. Då framkom det snabbt att huset inte längre fanns men att det mycket väl en gång funnits och att Hultmans konditori också existerat. Tillsammans med Nyholms och Svenssons konditori var det bland de äldsta i Uddevalla.Två byggnader Spåren ledde till en av innehavaren av konditoriet, fröken Ingegärd Hultman som nu efter nedläggningen bor i en av lägenheterna i Epahuset. Hon hade dock aldrig hört talas om föreningen "Hultmans Vhenner" med kunde intyga att det fanns många stamgäster i den verksamhet hon drev tillsammans med sin nu bortgångna syster. Konditoriet upphörde för ett dussin år sedan.Den gamla fastigheten bestod egentligen av två byggnader, berättar fröken Ingegärd Hultman för Bohusläningen. Huset mot gatan som var det sämre av de två rymde själva konditoriet samt i andra våningen en bostad. Gårdsbyggnaden som var i bättre skick hade i bottenvåningen de bageriattiraljer som behövdes för att göra goda kakor, bullar och tårtor och här framställde vi våra varor. Och i andra våningen bodde vi.Men något om föreningen "Hultmans Vhenner" kände Ingegärd Hultman inte till.Spåren ledde emellertid till fru Signe Blomqvist på Packhusgatan 10 B i Uddevalla och hon kunde berätta att hennes nu 34-årige son Gert Blomqvist som i dag bor i Linköping var med i föreningen. Sammanslutningen hade för övrigt ytterligare fem medlemmar - alla skolkamrater i Uddevalla en gång i tiden och då trogna kunder i Hultmans konditori.Numera samlas de sex uddevallaborna "i förskingringen" en gång om året och utöver årsmötesförhandlingar berättar de minnen från den gamla "konditoritiden" på hemorten. Vid senaste årsmötet hade de hört rykten om att deras stamställe hotades av rivning och beslöt då att gå in till kommunstyrelsen med en skrivelse. Att huset då redan varit borta i ett par år hade de ingen aning om - och det hade uppenbart inte heller stadsarkitekten eller byggnadsnämnden i kommunen. Men sedan de läst den här artikeln vet de kanske bättre.
Text: Kjell Edman
Hultmans Vhenner bildades år 1958 - har 6 medlemmar
Är huset redan rivet. Det var då förfärligt!
Så kommenterar Gert Blomqvist det dystra beskedet att Kilbäcksgatan nr 7 redan försvunnit och att området blivit parkeringsplats. Hr Blomqvist som Bohusläningen kontaktar på Östgötabankens fastighetskontor i Linköping där han är distriktschef berättar vidare om föreningen Hultmans Vhenner:- Sammanslutningen tillkom 1958 och har sedan fört en förhållandevis aktiv men ändå undanskymd tillvaro. Vi är nu liksom vid starten sex medlemmar - alla utflyttade från Uddevalla. Förr hade vi vår årsträff på (Kung) Rane i hemorten dagen före julafton men numera samlas vi normalt en gång varje höst på annan plats.- Utöver årsmötesförhandlingar och övrigt program delar vi också ut kulturstipendier till personer som gjort betydelsefulla insatser för att uppmärksamma Uddevalla. Stipendiet är på fem kronor och femtio öre - en stor summa på den tiden som vi elever vid läroverket i Uddevalla hade Hultmans konditori som vårt stamställe. Stipendiater har bl a varit Hagge Geigert som gjort fina revyer, Ria Wägner och ett år delade Thore Skogman och Ulf Peder Olrog priset för visan "Här går vägen till Uddevalla".Ordförande i föreningen är i dag Lars Olof Andersson som är anställd vid TV-aktuellt i Stockholm och känd under signaturen "Loa". Sekreterare är Rolf Bock hemmahörande i Halmstad.
Text: Kjell Edman© Bohusläningen 1975